Idag så är det inge vidare väder, det är grått och mulet, hade tänkt ta ut mina små men nejden de ville inte vädret .
Nu är det tre veckor sen jag fick hem Disa. När hon kom till oss så var hon väldigt rädd och osäker. Eftersom uppfödaren inte hade haft tid för henne så var det som att starta från noll. Vilket jag tycker är väldigt kul och bra faktiskt! Dem första dagarna när vi fick hem henne så fick hon ta det lugnt i buren och känna sig hemma i den sen lyfte jag ut henne och klippte klor (då uppfödaren aldrig hade gjort det heller) men det gick super bra hon satt i mitt knä snällt och lät mig klippa.
Sen så har jag läst en bok för henne varje kväll så att hon först och främst ska känna sig trygg vid min röst. Sen övade jag henne lite med godis och lät henne springa i soffan och på golvet. Och för en vecka sedan var det riktigt fint väder ute så jag passade på att ta ut Disa i Hagen och övade sele träning på henne men hon accepterade både Selet och kopplet snabbt. Nu kommer hon fram till mina fötter och krafsar på mig , hon kan hoppa in och ur sin bur och hoppa upp i både soffan och sägen. Hon brukar ligga och mysa brevid mig när jag kollar på tv.
Är så stolt och glad över min lilla tjej som är så framåt. Hon är världens goaste! Hade aldrig kunnat få en bättre kanin och alla timmar jag laguner på henne så får jag tillbaka några pussar varjedag från henne! Är het förälskad i henne från dag 1!
Men hon litar inte lika mycket på min sambo och när han kommer fram och sträcker fram handen så springer hon och gömmer sig bakom mig. Han har ju inte vart med henne lika mycket som mig så det kanske inte är så konstigt.
Hoppas ni alla får en trevligdag!
-gretajossefina